Alltså vad jag älskar snön! Det blir så mycket ljusare helt plötsligt och det blir härligt att gå ut på promenader igen. Jag älskar verkligen att promenera, blir lycklig typ hela dagen efter en långpromenad, men det är ju tveklöst mer motiverande att ta sig ut när det är ljust och fint ute. Jag har ju varit sjuk sen innan jul så vi har bara tagit det lugnt hemma sen dess, men det var skönt att ge sig ut lite igår.
Sambon tog dessa bilder på mig och Viggo på promenaden och när jag såg andra bilden började jag garva. Man ser verkligen att Viggo fått ärva min lilla rump-haka haha. Tycker det är så himla intressant med genetik. När jag var gravid föreställde jag mig ju (som jag tror att alla gör) hur bebisen i mig skulle se ut, men det gååååår verkligen inte att tänka sig. Tänk hur många ägg jag har i mina äggstockar, och hur många spermier min sambo har/har haft/kommer att få och att ALLA dessa i olika kombinationer hade blivit en unik individ som alla sett olika ut? Svindlande tanke! Och tänk att det blev just Viggo av alla dessa möjliga kombinationer? Han har sannerligen haft tur i det genetiska lotteriet hehe, tycker jag iallafall. Tror dock att alla föräldrar känner så om sina bebisar. Får se vad jag tycker när han är en svettig och kaxig tonåring!
Intressant att saker som jag aldrig har gillat med mitt eget utseende, som min tudelade haka, är hur fint som helst när det sitter på¨Viggo. Tänk om man kunde älska sig själv lika okritiskt som man älskar sina barn?
Senaste kommentarer