Såhär i slutet av året börjar jag alltid reflektera över det gångna året och det nästkommande som står inför dörren. Tveklöst har detta varit mitt absolut bästa år hittills, av skäl som nog inte behöver förklaras närmare. Aldrig tidigare har jag upplevt en sån här lycka, mening och kärlek. Det känns faktiskt som att mitt liv är perfekt på många sätt. Så varför hör jag mig själv klaga så ofta på skitsaker?
Inte minst när jag läser min egen blogg, det känns som jag alltid klagar på att jag är trött eller så. Även typ till min sambo klagar jag ofta på att jag inte hunnit äta, vila eller något liknande. Jag tror att dessa negativa tankegångar påverkar mitt dagliga mående och gör att jag tänker att småbarnslivet är jobbigare än vad det behöver vara. Eller, det är klart är det ÄR jobbigt på vissa sätt, men det är inte ens i närheten av att vara lika jobbigt som det har gett mig lycka.
Sysslar man fortfarande med nyårslöften i den här åldern? Jag ska iallafall ha som nyårslöfte att inte klaga så mycket, utan tänka på allt det fina jag har istället. Smygstartar såklart redan nu. Imorse när Viggo väckte mig vid 06 efter för lite sömn var jag sjukt trött och genast började jag tänka negativt om hur trött jag var och på hur lite jag sovit och att det var jobbigt att behöva gå upp. Sen bestämde jag mig att skjuta undan de tankarna, för det fanns ändå inget jag kunde göra åt dem nu, och fokuserade bara på hur söt och glad min älskade bebis var, och vips så fick vi en härlig morgonstund istället!
Det är klart ett tankesätt inte kan förändras på en dag, men jag ska verkligen försöka att fokusera på det överväldigande positiva jag faktiskt har fått i mitt liv. Inte bara Viggo, jag har också världens finaste sambo som är en fantastisk pappa, jag har den snällaste och bästa familjen som hjälper mig med allt jag behöver, vi har köpt ett hem jag ÄLSKAR och trivs så sjukt bra i OSV. Det låter så basic att förstå att man ska tänka positivt haha, men jag antar att man aldrig slutar utvecklas och inse saker!
Senaste kommentarer