Har haft en underbar helg med min fina familj! I lördags när vi lunchade var Viggo det gladaste jag någonsin sett honom, han skrattade högt genom precis hela lunchen. Det var verkligen underbart att kunna äta i lugn och ro med sambon och samtidigt kunna umgås med vår lille kille. Efter det gick vi och badade med honom för första gången. Var osäker på om han skulle gilla det eller om badhusets stökighet skulle bli för mycket för honom. Men han älskade det! Han kunde varit i hur länge som helst typ, han satt och plaskade i en halv evighet i den uppvärmda babypoolen innan vi behövde gå hem så han skulle få sova.
På söndagen var vi hos Viggos farmor och firade henne eftersom hon fyllt år, men då var han helt plötsligt jättegnällig. Tills vi kom hem och han blev överlycklig igen. Hans humörsvängningar är så random ibland, helt oberäkneligt om han kommer älska något eller hata det haha. Jag måste verkligen jobba på att inte låta mitt humör styras så obehindrat av Viggos humör. När han är ledsen eller gnällig blir jag så otroligt uppgiven och nedstämd. Visserligen är det ju åt andra hållet också – när han är glad blir jag helt överlycklig – men det är liksom ohållbart känner jag. Jag kan inte bli så nere varje gång han gnäller, det tar för mycket på mig. Ingen aning om hur jag ska gå till väga men vet att jag måste försöka hindra mina negativa tankegångar när han börjar tappa humöret.
Senaste kommentarer