Vilken tuff helg vi haft… Den blev inte riktigt som vi tänkt oss kan man ju lugnt påstå.
Den började dock bra! I fredags tog jag och tre andra mammor från min föräldragrupp via BVC en promenad till Hellasgården. Det var så himla härligt väder, kallt men med den vackraste blå himmel jag typ sett denna vinter. Väl där åt vi lunch och lät kidsen leka av sig lite medan vi snackade om dittan och dattan. Det är alltid kul att hänga med föräldrar med barn i samma ålder och att märka att man går igenom samma typ av faser. Typ separationsångesten som kommit nu, det är inte bara Viggo som går sönder om jag lämnar rummet liksom, det är andra nio månaders bebisar också.
I andra sammanhang kan det ju vara lite stelt att spendera så mycket tid med människor man absolut aldrig träffat och inte har några gemensamma nämnare med, men ses man i mammagrupp har man ju automatiskt det största just nu gemensamt och samtalen verkligen flödar på. Den blyge som vill träffa nya vänner borde testa att bli förälder haha.
I lördags bröt helvetet ut. Viggo mådde verkligen förjävligt, gnällde och gnydde precis heeeeeeeela dagen förutom när han sov. Åt inget och hade svårt att hålla sig vaken. Man blir så himla uppgiven när man inte kan göra någonting för att få barnet nöjt. Fruktansvärd känsla, fick flashbacks till första tiden med bebis då han ofta skrek och man inte visste hur man skulle trösta. HEMSKT!! Allt detta är verkligen varningsklockor för erfarna föräldrar, men eftersom vi är så orutinerade och Viggo aldrig varit sjuk förut så tog vi inte ens febern på honom förrän mot eftermiddagen. Vi tänkte typ inte ens på att han kunde ha feber eftersom han aldrig haft det förut. Men när vi gjorde det hade han 39,5 grader och fick alvedon direkt (för typ första gången också).
När vi vaknade idag mådde han fortfarande lika dåligt! Och hans morgontemperatur var också 39,5 grader. Vi ringde 1177 (bästa som finns när man har barn, spammar dem) vid lunch som bokade en tid på akuten till söndagskvällen. Har så små barn haft hög feber i två dagar (utan andra förkylningssymptom) ska man tydligen åka in direkt. Vi blev typ livrädda men gick ut på en tvåtimmarspromenad medan han sov som en stock i vagnen. Efter den promenaden vaknade han på helt strålande humör?? Skrattade, busade och lekte som vanligt, och febern var nere på 38,2. Eftersom akuttiden var efter hans läggdags och det säkert skulle bli väldigt sent med allt väntande och så bedömde vi att det var bättre att låta honom sova gott hela natten och gå till BVC imorgon istället om febern är kvar.
Så här är vi nu, två utslagna föräldrar i soffan, med en lika utslagen bebis som sover så sött i sin spjälsäng. Denna helg har verkligen tagit på krafterna, men det var jäkligt skönt att det hände en helg när sambon var hemma. Hade jag varit själv vet jag inte vad jag gjort. Och det var så underbart när han blev sitt vanliga jag igen på söndagskvällen. Har aldrig uppskattat hans härliga personlighet så mycket som när den varit som bortblåst i två dagar. Hoppas verkligen att han mår bättre imorgon. Har han det minsta feber ska jag gå till BVC.
Från dagens promenix, så mysigt med alla skridskoåkare på sjön!
Senaste kommentarer