Något jag inte reflekterade särskilt mycket över innan var hur en bebis skulle påverka vårt förhållande. Vi har varit tillsammans i 5 år, och har varit vänner längre än så. Vi är väldigt trygga med varandra och vår relation, haft våra ups and downs under denna tid men hade landat i något väldigt stabilt innan graviditeten. Trygga och lyckliga med varandra. Inte det pirriga nykära längre kanske, men en väldigt djupgående vänskap och stark partnerrelation.
Jag tänkte att det inte skulle bli så stor skillnad efter barn, att vi inte skulle gå miste om något eftersom vi inte var i det sprudliga dejtingstadiet ändå. Men det är verkligen först när man går miste om något som man förstår vad det har betytt för en. Innan kramades och gosade vi i sängen varje kväll, något vi inte kunnat göra en enda gång efter bebis eftersom han sover mellan oss (och vi har varit för trötta ändå och slocknat så fort huvudet mött kudden). Vi gick ofta på bio (båda ÄLSKAR film) och försökte prova nya restauranger då och då (båda ÄLSKAR mat). Detta har vi inte kunnat göra efter barn heller. Och det är först nu vi förstått hur mycket den där fysiska närheten och aktiviteterna tillsammans har betytt för oss. Utan det har vi nog känt att vi kommit längre ifrån varandra rent kärleksmässigt. Men vi är medvetna om det och anstränger oss numera för att verkligen få till lite gos i soffan när vi kan, och så fort Viggo blir äldre och inte ammar (och börjar acceptera barnvakt) så ska vi verkligen försöka få till bio och middagskvällar ute på stan så ofta vi kan. Vi har verkligen bestämt oss för att acceptera att det inte blir så mycket av den varan just nu, men att den tiden kommer tillbaka.
Fast på ett annat sätt så känner vi oss också starkare och lyckligare med varandra än någonsin förut. Vi delar det viktigaste och finaste i hela världen med varandra, och vår enorma kärlek till Viggo präglar vår relation och gör den mer kärleksfull på ett sätt. Vi gör ju inte saker vi två, men vi gör väldigt mycket vi tre och upplever fantastiska stunder som en familj tillsammans dagligen. Detta gör ju att vi skapar kärleksfulla stunder med varandra och ger ändå bränsle till vår kärlek. Jag vill aldrig vara utan min sambo, han betyder så ofattbart mycket för mig. Han kommer alltid vara Viggos pappa och jag kommer alltid älska honom. För evigt-känslan har verkligen förstärkts efter barn, och det är så otroligt fint tycker jag. Visst kommer vi få anstränga oss mer för att få till egentid för varandra, men vi har mer kärlek än någonsin i våra liv och jag hoppas det är såhär för alltid.
Senaste kommentarer