Alltså… Vet inte vart jag ska börja. Varken jag eller min sambo har varit magsjuka/kräksjuka/matförgiftande förut, så vi är lite kaxiga med mat. Tänker att våra magar av stål klarar det mesta.
I fredags gjorde jag en scampi-pasta till middag, men räkorna fick ingen riktig färg trots att jag stekte på dem rätt länge i oljan. Jag har gjort den här pastan ganska många gånger innan, och då brukar räkorna bli lite röda när de är klara. Det vart de alltså inte denna gång men jag tänkte ”äsch”. När vi åt sen så smakade de inte riktigt som vanligt, men man ska ju kunna äta räkor färska så tänkte inte att det var något problem.
Big mistake. Huuuuge mistake.
På lördagen började vi må lite konstigt, typ febrigt. Sen kom kvällen och allt därefter är en dimma. Det bara flög kroppsvätskor ur alla möjliga hål från oss båda. Jag har bara korta minnesbilder av vissa sekvenser. Vet att vi kröp fram på golvet, för svaga för att gå. Vid någon punkt låg jag naken i duschen och grät, en annan satt jag på toaletten medan jag kräktes okontrollerat rätt ut i rummet.
Det var det sjukaste jag NÅGONSIN varit med om. Och min sambo hade precis lika stort helvete så vi kunde inte ens hjälpa varandra. Vi vaknade då och då och kräktes i en bytta bredvid sängen och jag minns att jag försökte typ peppa honom och yrade fram ”bra kämpat älskling, uuut ska det” medan han hulkade på. Vi sov absolut ingenting heller och Viggo skulle bestämt gå upp vid 05 imorse. Ni kan ju gissa hur taggad jag var på det? Min räddning var att Viggo körde en tretimmars nap mellan 08-11 som jag och sambon också sov oss igenom. Efter den (och lite mat, åt ju INGENTING på hela lördagen) mådde vi ändå OK och kom faktiskt iväg på brunch hos sambon pappa. Det var faktiskt skönt att göra sig fräsch och lämna lägenheten efter detta trauma.
ANNARS DÅ? Haha…
Har haft en bra vecka sen senast jag skrev här. Jag och Viggo har bl.a. varit på öppna förskolan och varit i stan med min kompis Jessica med hennes 6 månaders ultrasöta bebis. Alltså han är så gullig och SNÄLL. När jag träffar honom tänker jag alltid att det är något fel på Viggo haha. Han har aldrig varit sådär okomplicerad och chill. Så lustigt att bebisar kan vara så himla olika i personligheten.
Senaste kommentarer