I helgen firade vi vår älskade ettåring och OJ vad roligt vi haft. Han var inledningsvis blyg, gosade in sig i mitt bröst när gästerna började komma, men var inte ledsen. Det släppte efter ett tag och han började tycka att det var riktigt spännande med allt som hände. Han fick presenter, vi sjöng för honom och han fick smaka tårta!
Tårtan tyckte han var sådär, åt typ en hel klase vindruvor till fika istället. Presenter och ballonger var desto roligare! Tror också att han tyckte det var kul att ha alla sina favoriter samlade, vissa ur våra familjer har han ju verkligen börjat tycka om. Men den som tyckte det var mysigast att ha familjerna samlade var nog ändå jag haha. Det är ju så sällan jag har lyxen att hänga både med min familj och sambons, det är oftast antingen eller.
Jag var så glad att han verkade ha en bra dag, för jag känner att fokuset på kalas faktiskt måste vara på barnen. Det är lätt att vilja fixa en massa för de vuxnas skull, vilket jag såklart gjorde med fika och så, men på själva kalaset hade jag inte velat tvinga honom att vara med eller ”visa upp sig” om han inte velat det.
Senaste kommentarer