Den senaste veckan har Viggo börjat sova typ 8-10 timmar i sträck?? Det är det sjukaste jag varit med om, trodde ärligt aldrig att sömnen skulle bli bättre för honom. Nu nattar vi honom vid 19 och han har inte vaknat förrän tidigast 03! Den hittills bästa natten vaknade han inte förrän 05.30!!! Alltså det är ju så att man vill gråta av lycka. Tror bara de som varit riktigt utmattade av extrem och långvarig sömnbrist kan förstå hur bra det lilla hopp som väckts till liv inom mig känns. Det kommer säkerligen bli sämst igen, en sak som jag lärt mig är att ingenting med bebis vanor och rutiner varar särskilt länge.
Inatt vaknade jag iallafall flera gånger och skakade av köld samtidigt som jag svettades. Viggo sov som en stock så det var inte han som väckte mig för en gångs skull. När Viggo sen väckte mig på morgonen vid 06 kändes det på riktigt som att jag blivit överkörd av ett tåg. Har inte mått så dåligt någonsin i vuxen ålder förutom när jag hade krystvärkar. VARJE muskel i min kropp värkte, huvudet höll på att sprängas och mitt ansikte var så varmt att jag trodde det skulle smälta av min skalle. Fick panik då jag fattade att jag troligen fått influensa. Viggo behövde gå upp och jag kände ärligt att jag inte kunde röra mig en meter. Naturligtvis är min sambo i Göteborg för en jobbgrej och ska vara borta hela dagen, så han kunde inte vara hemma och ta hand om Viggo. Som tur är har jag världens bästa föräldrar som kom hit och hämtade honom och nu är jag ensam hemma (känns så himla konstigt?? Vet inte när jag var det sist) och försöker vila.
Har fortfarande bajsont i huvudet och kroppen så ska försöka sova igen nu. Ville bara klaga av mig lite. det bästa med att ha en blogg är att man får ut allt sitt gnäll hehe.
Senaste kommentarer