Gud vad mycket sämre jag är på att uppdatera här nu när jag inte är föräldraledig! Har liksom inte lika mycket tid eller energi över. Här kommer iallafall en uppdatering från vad som hänt den senaste veckan när jag lyst med min frånvaro:
Jag har blivit så avtrubbad mot äcklighet. Jag kände mig lite snygg i mitt nya diadem och Carin Wester-jacka (som jag hittade på 70% rea?) och skulle ta en selfie i hissen på väg hemifrån. Jag VET ju att jag håller i en påse gamla blöjor men jag reflekterar inte ens över att det liksom sabbar bilden en aning? För folk utan barn måste det ju se helt groteskt ut haha.
Jag jobbade extra en dag! Är anställd i en klädbutik men har tjänstledigt under studierna. Fast innan föräldraledigheten jobbade jag ändå varannan helg och extra under lov. Trodde inte jag skulle ha tappat allt heeeelt nu efter ett års föräldraledighet men jag kom typ inte ihåg någonting. Fast det sitter ju ändå i ryggmärgen så kom ändå in i det rätt fort! Att hjälpa kunder igen var faktiskt så kul, att få erbjuda sin expertis och känna sig lite proffsig igen liksom. Har gått i mjukisbyxor i ett år typ, länge sen jag kände mig lämplig att ge någon något råd om kläder.
Min älskade lelle onge!!! Har haft så mycket mysiga stunder med Viggo. Varje dag jag kommit hem har han spruckit upp i världens största leende och blivit så glad att se mig. Och JAG har varit så glad att se honom. Tycke ju som sagt inte att det är särskilt jobbigt att vara borta från honom, mår liksom inte dåligt av saknaden. Däremot så längtar jag ju hem på ett sätt som gör mig varm i hjärtat av att tänka på att han finns där hemma och väntar på mig.
I fredags mötte jag upp dessa två puddingar efter skolan och vi käkade lite middag. Madeleine och Marisa är två barndomsvänner till mig och jag blir alltid så genuint lycklig av att träffa dem. Det är något med nostalgin, det är så härligt att kunna prata om random grejer från förr som bara vi fattar. Men ocksås så blir jag typ lycklig över att det går bra för dem i livet haha? Har ju känt dem sen vi va små flickor liksom och blir på något sätt stolt över vilka kvinnor de blivit. Har chefspositioner och bra anställning utomlands liksom hallå. Men inte bara ekonomiskt eller ytligt så, de har också behållit de fina dragen de hade som barn. Och det ser man och tänker extra mycket på eftersom man känt dem sen dess. Vänskap är verkligen bra fint och ska inte underskattas.
Senaste kommentarer