Bild från förra veckan när jag behövde hämta upp vinterjackan igen :(((((((
Idag fyller min älskade son ett helt år!! Ska skriva om hans kalas vi hade i helgen snart men behöver bara få ur mig en insikt som slagit mig på senaste tiden.
Jag anser ju att vi har haft det tufft med Viggos sömn och att han har varit en ”jobbig” bebis med sömnen. De första 3-4 månaderna kändes det ok, han vaknade typ 2 gånger per natt för att amma men somnade om direkt. Däremot somnade inte jag om så jag låg vaken många timmar varje natt när han sov vilket såklart påverkade min upplevelse mycket.
Sen när han var ungefär 4 månader började sömnen kaosa. Han började vakna typ varannan timme hela nätterna, och detta varade till och från fram till 6 månader. Efter 6 månader har det gradvis blivit bättre med 1-2 uppvak per natt, och vid 10 månader började han sova hela nätter ibland.
MEN.
Det som slagit mig på senaste tiden när jag pratat med andra mammor som säger sig ha haft tur med sina bebisars sömn så har de ungefär samma berättelser? Jag läste inne hos Angelica om hur tur de har haft med sömnen, att hennes dotter bara vaknar 1-3 gånger per natt för amning, förutom en period när hon vaknade varje kvart. Det är ju PRECIS så som vi har haft det, men jag tycker att vi har haft det svårt?
Pratade också med en vän till mig som nyligen fått barn som också tyckte det var så otroligt skönt att hennes barn bara vaknar 2 gånger per natt – medan jag tyckte 2 uppvak per natt var HEMSKT.
Det säger verkligen en del om hur ens förväntningar och inställning kan påverka ens upplevelse. Jag hade nog alldeles för höga förväntningar, trodde det var standard att barn började sova hela nätter efter typ 3 månader (hahahaha).
Allt är verkligen relativt. Min definition av ett helvete och svåra nätter är någon annans definition av att de har haft tur.
Senaste kommentarer